Mm ännu en härlig sovmorgon för klass ar2b! alla ligger väl fortfarande och sover antar jag. Alla utom lilla jag. Jag är som vanligt uppe med tuppen.

Tröttheten börjar ta över mitt liv. Jag är konstant trött och hängig och mina ögon skiner rött. Jag funderar att börja prioritera sömnen före facebook. Jag vet det låter vansinnigt, sömn före facebook, men seriöst min trötthet påverkar mina nkb studier negativt. Berätta gärna vad ni tycker att jag ska göra i kommentarsfältet!


Detta kallar jag konst! Kerstins mun med en touch av smulor

Idag när jag klev på bussen var det inte många människor som åkte med. Jag tittade runt bussen och insåg snabbt att inga jag brukar konversera med åkte med. Jag kände mig ändå ganska förnöjsam och satte mig på ett säte långt fram i bussen.

Där satt jag och höll just på att falla in i den underbara bussdvalan när fordonet bromsade in för att plocka upp en ny passagerare. Nyfiken som jag är öppnade jag mina ögon för att se vem som steg på. In flåsandes kom en rultig kvinna, i klimaterie rött hår och en gammal fleecejacka. Jag tänkte inte så mycket mer på det. Det brukar ju ändå inte krylla av fashionistor på skogsbussen. Jag satte mig tillrätta, tog sats och drog in ett riktigt djupt andetag. Det skulle jag inte gjort. För när den äldre damen satte sig på sätet framför mitt, slogs jag av en tryckvåg bestående av svettlukt. Den ohyggliga stanken slog ut alla mina organ. Det enda som verkade fungera var mitt luktsinne.

När jag efter en stund återfått medvetandet förstod jag att jag måste andas genom munnen för att överleva. När jag drog in luften genom munnen fastnade stanken på mina smaklökar. Jag tittade mig omkring i panik för att finna en papperskorg eller liknande att spotta i, men fann ingenting. Jag började känna paniken och övervägde att byta säte. Jag började vrida mig besvärat på min plats. Tillslut bestämde jag mig för att sitta kvar och försöka härda ut. Då tittade hon bak med galna koögon stoppade in en vinergum i munnen och började smaska. Sedan vände hon sig framåt igen smaskade lite till och somnade. Hon började snarka högt och jag suckade och drog ännu en gång den förgiftade luften. Fast jag åkt buss i många år nu och varit med om mycket obehagliga saker tog det här priset.

Tack och hej!
 // Surkärringen

Hej igen cyberkompisar!

Tänkte förgylla er dag med ännu ett inlägg! Jag vill berätta för er hur omänskligt mycket det är i skolan just nu. Vi ska läsa två böcker paralellt med varandra, varav en är på engelska, och den andra på ett ännu ogripligare språk nämligen småländska. Hur ska detta gå till är en fråga jag ägnar mer tid att fundera på än att i självaverket läsa böckerna.

Allvarligt talat så lider jag av någon slags otursförbannelse. Först och främst drabbas jag av idioti och väljer en fet bok på engelskan som är skriven på gammengelska. Sedan får jag mitt tredjehandsval på svenskan, boken Utvandrarna. Vem får någonsin sitt tredjehandsval?

Saken blev inte bättre när jag gick med gråten i halsen till biblioteket för att låna min bok, och bibliotikarien först tvingar mig att springa och hämta mitt skolkort, och sedan ler ett hånfullt leende när hon lämnar över den tio kilo tunga boken till mig och säger "varsågod". (Till min tröst fanns det en fråga i elevenkäten där det stog: "Får du stöd av bibliotikarierna på skolan?" och då klickade jag i svarsalternativet INTE ALLS!)



Tänkte dela med mig av en liten dialog (eller vad man ska kalla det) från den 530 sidor långa boken Utvandrarna:
- Kan du stoppa i ungarna nåen föa?
- Di får så di reder sej.
- Gott att di ä krya. Gott att du ä kry.
Hon blev avbruten:
- Kal Oska... Kärlet...
Vattnet som hon nyss druckit kom tillbaka igen, bemängt med grönaktigt slem.
- Vill du ha en matske av Prinsens droppa?
- Nää. Jag vill int' ha nåenting. Int nåenting.