Jag sitter här helt alena på skolan. Ingen att prata med, ingen att sitta tyst och knappa på datan med, ingen, ingen, ingen...

Som vanligt är jag först på skolan på måndagsmorgonen eftersom min såkallade "Bushbuss" endast går kl 07.25 och sedan 09.30. Den ena kommer fram två timmar innan skolstart och den andra typ 20 minuter efter lektionen startat.... Ett stort dilemma som gör mitt liv lite jobbigare att leva.

Nu tycker ni säkert kära bloggläsare (eller kanske ska jag säga klasskamrater eftersom det endast är ni som är trogna nog att följa denna blogg)att jag är grinig. Jag kan då meddela att det är jag inte alls! Tänk er själva att stiga upp klockan halv sju varje måndag för att stressa er till en buss som man senare hinner sova cirkus en minut på innan man blir väckt av stoppknappssignalen. Sedermera ska man yrvaket måsta byta buss till ultrabussen för att man ska slippa gå. När man äntligen tagit sig till skolan tittar man sig runt i korridoren och upptäcker att man endast omges av ettor som taggar upp för sin måndagsmorgonsmatte, genom att prata om helgens billiga skoinköp från ica maxi. 

Jag slänger en snabb blick på klockan och upptäcker att det är ungefär en timme och 50 minuter kvar tills den älskade UF lektionen börjar. Jag sätter mig ensam vid en bänk och väcker min gamle kamrat som nästan aldrig sviker mig, jag tänker att jag ska göra något nyttigt och går därför in på aftonbladets hemsida och läser att Usama bin Ladin är död, hela världen jublar, men jag känner ingenting för jag har ju trott att han har varit död i flera år. Så nu sitter jag här bland alla ettor och känner mig gammal, trött, ensam och oerhört oallmänbildad.

Så tänk er för kamrater innan ni klagar på att ni känner er trötta, eller klagar på något annat, tänk er hur jag har det. Ja ni kanske inte har det så tokigt i alla fall.

Tack för mig.