Idag när jag klev på bussen var det inte många människor som åkte med. Jag tittade runt bussen och insåg snabbt att inga jag brukar konversera med åkte med. Jag kände mig ändå ganska förnöjsam och satte mig på ett säte långt fram i bussen.

Där satt jag och höll just på att falla in i den underbara bussdvalan när fordonet bromsade in för att plocka upp en ny passagerare. Nyfiken som jag är öppnade jag mina ögon för att se vem som steg på. In flåsandes kom en rultig kvinna, i klimaterie rött hår och en gammal fleecejacka. Jag tänkte inte så mycket mer på det. Det brukar ju ändå inte krylla av fashionistor på skogsbussen. Jag satte mig tillrätta, tog sats och drog in ett riktigt djupt andetag. Det skulle jag inte gjort. För när den äldre damen satte sig på sätet framför mitt, slogs jag av en tryckvåg bestående av svettlukt. Den ohyggliga stanken slog ut alla mina organ. Det enda som verkade fungera var mitt luktsinne.

När jag efter en stund återfått medvetandet förstod jag att jag måste andas genom munnen för att överleva. När jag drog in luften genom munnen fastnade stanken på mina smaklökar. Jag tittade mig omkring i panik för att finna en papperskorg eller liknande att spotta i, men fann ingenting. Jag började känna paniken och övervägde att byta säte. Jag började vrida mig besvärat på min plats. Tillslut bestämde jag mig för att sitta kvar och försöka härda ut. Då tittade hon bak med galna koögon stoppade in en vinergum i munnen och började smaska. Sedan vände hon sig framåt igen smaskade lite till och somnade. Hon började snarka högt och jag suckade och drog ännu en gång den förgiftade luften. Fast jag åkt buss i många år nu och varit med om mycket obehagliga saker tog det här priset.

Tack och hej!
 // Surkärringen